Klockan kvart i sex på morgonen ringde husses telefon: Hej, det är Kent, kan du ta ett eftersök på rådjur åt mig, jag är på väg upp till Hoting för att jaga björn?
Eftersom labben K lärt sig att det vankas spänning när det ringer på husses telefon vid konstiga tider så var naturligtvis alla vovvarna vakna i ett ögonblick. D vinglade lite och undrade vad som stod på.
Husse lastade in alla vovvarna i bilen och for iväg. Väl framme konstaterade han att rådjuret låg dött ca 50 m ut på ett gärde. Det fick bära eller brista, Delling fick en söklina på sig och tillsammans hittade vi det nedvikta gräset längs vägkanten där geten tumlat ner vid smällen. Blod och hår. Syntes tydligt i gräset där hon linkat/hasat vidare ut mot gärdet. D tog an ytterst försiktigt och långsamt framåt, svepandes med nosen tvärs spåret. Tog LÅNG tid fram till geten. D stelnade på två meter, lyfte på huvudet, ställde sig sniffandes på bakbenen som en surikat, sänkte sig ner och sniffade i marknivå, sökte av så mycket luftpelare som möjligt. Tre gånger. Tog sedan två mycket spända steg framåt och startade ett ursinnigt skall, med en grovhet som husse inte trodde vara möjligt från en sådan liten hund. Grova skall i serier, blandat med hoanden. I tio minuter. Husse grät nästan en tår.
När husse gick närmare gick D fram och bet geten i - klöven. Sedan följde en massa undersökande och klättrande på det stackars rådjuret. Puts på de ställen bilen/vägen hade hyvlat i pälsen, slick runt nosen och munnen, bit i öronen och det bästa av allt: Pelletrensning i baken, SMASKENS, vad heter den här sortens foder?
Väl tillbaka i bilen var de andra hundarna dritsura på husse som låtit spolingen få första tjing.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar