Delling fick inför detta uppdrag överta Woodstocks valpspårsele, vilket han accepterade utan att knysta, såg nästan stolt ut.
Själva spårstarten gick mycket trögt trots att D direkt fann uppsparket och pälsluddet. Han var mer intresserad av att beta gräs från tuvorna vid sidan om. Husse fick till slut lägga sig ner och starta söket själv, krypandes på alla fyra, och si, då föll polletten ner. Sakta och stensäkert tog D an, följde löpan de första 30 metrarna fram till vinkeln, vid vilken han först tog 4-5 steg åt vänster för att konstatera att där fanns ingen lukt. "Nähä, ville bara kolla, nu går jag tillbaka mina steg och fortsätter åt höger, för det var ju där det luktade". Sagt och gjort, D vände och travade sakta och kontrollerat vidare det andra spårbenet. Framme vid spårslutet fortsatte han rakt fram förbi klöven, stannade efter 2-3 m, vände tillbaka och började slå en ring i spåränden. Gick direkt åt rätt håll i ringningen och fann klöven. Snygg växling från spår till sök.
Det var en mycket stolt Delling som gick lös och bar klöven tillbaka hem efter det att den ruskats och dödats till enligt alla konstens regler.
Så nu kommer det eviga spörsmålet: Sele eller spårhalsband? Husse har alltid kört sele på de andra vovvarna, hade tänkt sig någon Juliusvariant till D. Blir väl till att lyssna igen.
Nu är du dödens! |
Dö! |
Try me if you dare! |
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar