Totalt sköts 4 vuxna, en kalv samt nötkvigan under de två första dagarna. Dessutom tog tåget en älgkalv. Under ons- och torsdagen gick inga skjutbara djur i pass.
Nå, vad har Delling då med detta att göra? Det fanns ett övergripande problem med att hitta hundvakt så vovvarna fick följa med alla tre. Långa perioder i bilen, men hellre en ihoprullad snarkande flock, än hysteriska kabeltuggare i huset. Coola vovvar som värmde varandra. Rastning vid paus i jakten, byte av pass eller såte. Fina lösspringande hopp-och-lek tillfällen vid utkörning av de skjutna djuren, så husses samvete är härmed renskrivet.
När den första dagens jakt var avblåst satte husse spårlina på Delling och började ett sök efter en av de skjutna älgarna från ungefärligt anvisad skottplats utan att veta var älgen, som gått undan, låg. Förutsättningarna var blandade; å ena sidan visste vi inte var älgen låg eller den exakta skottplatsen, å andra sidan så var älgen urtagen och jaktlagets ena älghund hade dansat kring, och dödskällt den i 20 minuter. Med andra ord massor av av ny, främmande vittring.
Klippet nedan är långt, utan egentligt actioninnehåll, men man ser hur försiktig Delling är, tydligt markerande respekt med rest ragg på länden och skuldran, hur han plockar upp stöttning, jobbar runt i trampet i gärdeshörnan, finner älgens spår ut på gärdet, för att till slut vända och gå in i slykanten i flyktvägen där det även finns blod, något som skytten missade när han sökte älgens utspår.
Luktar antagligen förfärligt mycket i luften för nosen går bitvis ganska högt. Väl framme vid älgen har D svårt att reda ut om han luktar älg eller hund (massor med hundtramp runtomkring). Först i slutet börjar D hosta och buffa lite i strupen.
Husse är väldigt nöjd med att D inte rusade åstad som en furie utan metodiskt sonderade lukterna ute på gärdet och i skogen.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar