NVR-utlarmning på väg hem från jobbet:
"Hej det är XX YY från Polisen, du det är ett rådjur påkört i ditt
område, det ligger i diket och flämtar. Tjejen som körde på står kvar
och väntar, men det är inte hon som ringt in utan en grabb som stannade
för att hjälpa till"
Hem genom fredagsrusningen, ut igen och på plats efter endast 30 min. Alla vovvarna med. I strålkastarljuset ligger halva vägbanan full av tussar av 5-10 cm lång, gråvit ragg. Möts av en tjej som är oskadad fast bilen är skrot, samtidigt som jag ser en
stadig älgtjur på ca 2 år ligga i diket och bliga på mig. "Va, sa dom
rådjur?" Tjuren är stabil i framkroppen, ligger med rest huvud, men är
orörlig baktill, med benen onaturligt vikta bakåt. Klipper med öronen. I bilen skäller Delling ursinnigt och man ser ett par glödande ögon genom rutan. Han har full koll på att det inte handlar om rådjur s a s.......
Jaha, skit också, tog ju bara med haglan då de sa att det gällde
rådjur. Tittar en stund på älgen, funderar på om den är kapabel att
ställa till det, skall jag åka hem och hämta ett kulvapen? Svårt det där med att pejla status
på djuret och vad det är i stånd till att göra. Kunde ju resa och gå
undan, men ett vapenbyte hade tagit ytterligare 30-40 min. Inser
att bakparten är förlamad på stackaren, bestämmer mig och smyger på för
att så avsluta på riktigt nära håll. Frågan är dock om det behövdes, Dellings blickar var helt klart dödande i sig. Heller ingen skotträdsla där, trots närheten.
Avslutade med dubbelraggning, labbe och bayrare. Fovven fick inte vara med, han skall helst inte bry sig om älg.
Men det var skönt
att höra LKCs respons och engagemang vid den obligatoriska återrapporteringen: "En älg?,
nä fy te rackar'n. En älg!!! Du skojar! Är allt OK?"
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar