2015-05-02 Delling tränar passivitet

Under en dryg veckas tid så har det mellan klockan 20:30 och 20:50 kommit fram en älg för att beta på ett höstsått fält 10-15 m från vägkanten. Ganska kaxig, står kvar och gör utfall mot vitfågel som plockar mask och bilar som stannar till.

I torsdagskväll och fredagskväll så fick vi tillfälle till lite passivitetsträning. Första kvällen så satt D och husse och tittade på älgen i dryga 45 minuter innan vi rundade den och gick hem. D hade ingen víttring av den, noterade mest att det var något åbäke som passerade förbi på 100 m för att sedan hålla till på fältet.

På fredagskvällen kom vi, alla tre vovvarna och husse, förbi  fältet när en närbelägen busskur räddade oss när himlen öppnade sig i ett aprilavsked. Allt under det att regn och hagel smattrade på taket när vi skjulade där, så klev Rubbade Runars kompis fram, och betade sig allt närmare oss.
Alla tre vovvarna hade stenkoll, labben la sig ner och tog det lugnt, fovven skakade i hela kroppen och ville jaga. D satt tyst, iakttagande. När så älgen efter 40 min kom nära så kunde inte fovven hålla tyst, vilket till slut satte fart på älgen. Men inte ett pip från de båda andra vovvarna, känns ändå som om maestro Kevin har ett gott inflytande.
Självklart skall D släppa skall, men när det passar, och allt har sin tid. Trygghet är viktigare än hets. Lördag kväll provar vi igen, D och husse.

Husse är lite kluven i det att det var en bra upplevelse för D, men inte för fovven W som i husses ögon helst inte skall bry sig om älgar. Men vad gör man när himlen öppnar sig samtidigt som  Rubbade Runars kompis är fullständigt obekymrad i sitt smörgåsbord……


Delling tränar passivitet del 1 (Som en jämtes ståndarbete utan ljud, händer inte så mycket :-) )

Delling tränar passivitet del 2 (Woodstock sätter fart på älgen)