Trägen vinner, så husse, som inte trodde att Dellings värmländska ointresse för spårning berodde på överträning, lade ett nytt spår hemma i Uddevalla. Åter över öppen vall i träda och in i en luftig granskog. Bra prognos med fuktigt dis över natten och mulet under förmiddagen-seneftermiddagen. Viltrikt, med rådjursväxlar, rävlöpor och grävlingbök. Samt två älgar som klampade omkring i området.
Naturligtvis strålade solen hela förmiddagen och under spårningen. Delling fick starta efter lunch eftersom husse först fick spåra med två fovvar. När det var Ds tur så var det gassande sol, 19°C i skuggan och spåret hade legat ca 20 timmar. Med tanke på hur det hade gått i Värmland så hade husse sina tvivel.
Det tog ett bra tag för D att hitta spåret, sedan gick han som en enmansdressin på räls; sakta och spårnoga. Husse hade mycket väl kunnat koppla loss och följa bredvid. Var en helt annan hund, engagerad och analyserande.
Husse log invärtes vartefter vi jobbade oss fram. Efter ett tag så kom vi upp mot markrågången och nära bostadshusen på grannmarken. En hund gav plötsligt skall och D stannade upp för att kolla vem det var, men husse sa "SPÅRET" och D fortsatte spåra, men tittade då och då bakåt mot den skällande hunden. Husse tittade då också bakåt och såg en människa komma sättandes efter oss med en vilt skällande hund i koppel. Hen och hunden kom in på 30 m bakom oss och skrek "Vad skjuter du på?", varvid husse svarade: "Vi försöker träna viltspår". Hen stod på sig och ropade över hundskallen "Det small, vad skjuter du på, du skjuter väl inte på våran mark?" (Husse hade avslutat de tidigare fovvespåren med hagelskott och bar en hagelbössa på ryggen). Husse suckade, satte D och förklarade igen att vi tränade eftersök och att vi var på rätt sida rågången. Hen muttrade och tog sin hund tillbaka upp mot gården.
Då inträffar det underbara; husse säger "Delling, spåret!" varvid D ställer sig upp och bara fortsätter att spåra. Så där självklat och klockrent snyggt. Aaaahh!
Vi kommer fram till ett brett dike som spåret korsar, D letar längs med närsidan en 20 m efter lukt åt sidan, hoppar över, hittar ingen lukt men går tillbaka på bortsidan dit där spåret gick över, vinklar upp ur diket och markerar snyggt den lillfingernagelstora skinnbiten som husse lagt i löpan.
Den sista biten går spåret i en metkrok. Antagligen luktar hela skogen klöv. Delling släpper spåret och genar spikrakt det sista femtio metrarna fram till klöven. Efter 45 minuters och 1,1 kilometers nosplåga.
Han kan, den där vovven
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar