2017-08-26 Delling dansar i ringen på Backamo excercisplats

Jaha, då har vi varit på utställning igen, Delling och husse. SKK Västras nationella i Backamo, Ljungskile. Totalt var det sju bayerska viltspårhundar som kom till start, varav hela fem kom från Viltvittringens kennel.
D startade i bruks/jaktklass tillsammans med en annan hanhund.
"Bra proportioner, maskulint huvud, bra öron, bra hals. Stark rygg, korrekt has, tillräcklig bröstkorg, korrekt vinklad. Kunde ha mer substans i sin kropp. Trevliga rörelser, korrekt färg och päls"
Omdöme "Excellent", 1:a i sin startklass. Punkt. Mankhöjd 49 cm.

Madde, som visade D för första gången, har lagt ner en massa tid och kraft på att lära känna honom och på kort tid lyckats bli kompis med slyngeln. Hon visade honom riktigt snýggt. Kändes tomt att inte ens få ett Ck. Enda trösten var att det gick nästan lika "illa" för alla de övriga bayrarna individuellt sett. Inget cert delades ut, enda Ck:t gick till en juniortik som då också blev BIR. Domaren var helt klart inställd på en biffigare hund.

Tack till Madelene för stort engagemang!

Buss på nästa i Eslöv och Sydskånskas internationella om några veckor. Två anmälda bayrare, varav D är en. Månne den andra vara...Qonrad?

2017-08-23 Delling på ringträning

Ringträning 1

Ringträning 2

Ringträning 3 

2015-05-16 Delling går spårprov i öppen klass - får sitt första förstapris

Iväg till spårprov i Lane Ryr klockan 09.00 lördag förmiddag. Gråmulet, 8°C, sydlig vind, stygn i luften. Kändes att det var regn på gång.
Blandade förhållanden med myrmark, barrskog, lövskog, tätningar samt kuperade terrängavsnit

Delling gick i princip rätt in, markerade snyggt var i startrutan spåret började och tog sedan an spåret i väldigt lugnt tempo. Stannade då och då för att undra varför det var ytterligare en gubbe med i skogen men gick snällt vidare när husse sa "Det är OK, han får vara där."
När spåret lämnade blötmyren och gick upp för en slänt så ökade D tempot utan att för den skull skena på. Kom fram till den oblodade återgången/vinkeln, visade tydligt att "Här stämmer det inte", ringade höger och tillbaka utan att hitta något, gick fram i den kända löpan igen, vände vänster och tillbaka för att vinkla ut åt vänster. Puuh! Tuggade sedan på bra.
Vid en oblodad raksträcka gjorde D en bukt, men sökte sig tillbaka till spåret igen. Kanske doftade det från spårslutet som låg i en metkrok nedanför åsen vi gick på. Fick en störning när hojtande cyklister drog förbi på en närbelägen väg, stannade och lyssnade, men tog spåret vidare vid anmaning. Markerade klöven vid spårslutet utan större intresse. D har aldrig gått på dovvilt förut.

"Finner starten och markerar den fint. Följer spåret mycket bra i ett fint tempo. Går alla vinklar bra och finner klöven direkt"

"Jaha, en etta är en etta säger Delling, so what? Piece of cake, nu åker vi hem, eller så går vi ut i skogen igen!"

2015-05-15 Delling åker med till Elmia Game Fair 2015

Heldag på Elmia Game Fair 2015 i Jönköping. Fantastiskt väder med sol och hög luft. Lagom med folk. Hade med alla vovvarna, tappade hundvakten hemma i Uddevalla.
Tog in dem en och en och gick runt i vimlet. Kevin och Woodstock har ju varit där förut men Delling har aldrig sett så många ben, hört så många olika ljud, känt så många lukter eller erfarit så blanka golv. Och så plötsligt dyker det upp en vovve, som genast försvinner bakom ben, ben, ben. Och så en ny vovve, fast av en annan sort. Ben, ben, ben och åter ben.
En elak ungdjävul på 4-5 år smet blixtsnabbt fram och nöp D rejält i nosen. Husse hann notera när missfostret drog tillbaka handen, och hann strama till kopplet; D stod som tur var fast. Gunnar Ö. i UNCABs monter stod med gapande mun och tittade: "Det där var inte snyggt, jag såg det. Hur gick det vovven? Om det hade blivit något hade jag vittnat till din fördel." Skulle vara intressant att kunna kliva in i framtiden sisådär en 20 år och se vad det blivit av den tösen.

D hade inga problem med uppstoppade zebror, vårtsvin, grisar, vargar eller björnar vilka skrämde slag på W förra gången. Men en liten, liten räv som stod på trekvart i en hörna var läskig…….. Kanske för att D stött på rävar IRL och kände igen det yttre, men såg att något var väldigt fel.
Jättebra träning, fanns ingen annan än husse att ty sig till.

Trötta hundar på kvällen, dödligt trött husse.

2015-05-10 Delling åker på dressyrövning igen

Tiden går fort. Idag ännu ett tillfälle med träningsinspiration hos Joakim & Linda utanför Lidköping.
På väg dit; massor av döda grävlingar längs vägen. Regn under natten, sniglar på asfalten…. Blääätsch! Havsörn som kalasade vid Hullsjön.
Blommande raps/ryps. Kinnekulles topp höljd i moln.

D visste precis var han var när han klev ur, följde bra. Husse var trött i starten av den första övningen, svårt att vara vovve då, men Joakim väckte honom. D svarade snabbt upp.
Bra övningar med konfrontation av olika vilt: Rådjur, räv, duva. D svarade bra på brytning av anlöp.

Härlig inkallningsövning med korsande "löpande rådjur" framför ögonen på D, som, utan att slå av på farten precis skulle börja gira efter, men fortsatte framåt, för att ånyo vilja driva åt sidan men husse såg det i blicken och var där med ett skarpt "Nej!" varvid D fortsatte rakt fram till honom.

 Pekpinnar; varför gör du så?, tips och andra trevligheter.

Husse tycker att D skötte sig dritbra, helt OK att sova resten av dagen.

Hiiit!

2015-05-02 Delling tränar passivitet

Under en dryg veckas tid så har det mellan klockan 20:30 och 20:50 kommit fram en älg för att beta på ett höstsått fält 10-15 m från vägkanten. Ganska kaxig, står kvar och gör utfall mot vitfågel som plockar mask och bilar som stannar till.

I torsdagskväll och fredagskväll så fick vi tillfälle till lite passivitetsträning. Första kvällen så satt D och husse och tittade på älgen i dryga 45 minuter innan vi rundade den och gick hem. D hade ingen víttring av den, noterade mest att det var något åbäke som passerade förbi på 100 m för att sedan hålla till på fältet.

På fredagskvällen kom vi, alla tre vovvarna och husse, förbi  fältet när en närbelägen busskur räddade oss när himlen öppnade sig i ett aprilavsked. Allt under det att regn och hagel smattrade på taket när vi skjulade där, så klev Rubbade Runars kompis fram, och betade sig allt närmare oss.
Alla tre vovvarna hade stenkoll, labben la sig ner och tog det lugnt, fovven skakade i hela kroppen och ville jaga. D satt tyst, iakttagande. När så älgen efter 40 min kom nära så kunde inte fovven hålla tyst, vilket till slut satte fart på älgen. Men inte ett pip från de båda andra vovvarna, känns ändå som om maestro Kevin har ett gott inflytande.
Självklart skall D släppa skall, men när det passar, och allt har sin tid. Trygghet är viktigare än hets. Lördag kväll provar vi igen, D och husse.

Husse är lite kluven i det att det var en bra upplevelse för D, men inte för fovven W som i husses ögon helst inte skall bry sig om älgar. Men vad gör man när himlen öppnar sig samtidigt som  Rubbade Runars kompis är fullständigt obekymrad i sitt smörgåsbord……


Delling tränar passivitet del 1 (Som en jämtes ståndarbete utan ljud, händer inte så mycket :-) )

Delling tränar passivitet del 2 (Woodstock sätter fart på älgen)

2015-04-12 Delling visar att han kan vara lydig

Då har det gått tre veckor sedan sist, så pang på, upp klockan 05:00, rastning av vovvarna och iväg för en ny omgång lydnadskurs för Delling utanför Lidköping. Vovvarna var inte överdrivet entusiastiska, hade hellre snarkat vidare.

Rackarns vad grönt det har blivit på "schlätta" sedan sist. Och harvat. Och ringvältat. Och sått.

Husse har sedan förra träffen tränat enskilt sisådär en 5 minuter om dagen med D, blandat med enstaka längre pass. Fotgång och sitt, och tycker att D svarat bra, men var lite spänd på hur de andra kursvovvarna förkovrat sig. Väl framme kände husse att han kunde vara lugn, D stod sig väl i konkurrensen. Även om den behövde påminnas om ibland, så var fotgången riktigt snygg, även vid tätt möte med annan hund. Fortfarande så har vi inte fått "Sitt!" till att fungera som "drop-down", men jättebra när husse saktar in eller stannar. Och D sitter så pass stabilt att husse kan spela pajas och dansa runt omkring. Inkallning av två lösa hundar som möts funkade också jättebra.
Delling tyckte "hålla-fast-en-dummy-övningen" var dritläskig första gången tills dess han förstod vad det handlade om, vilket skedde ganska fort. Sedan var det inga problem.
Husse tror att man skall vara varsam med handfastheten, D framstår mer och mer som pratbar utan att man för den skull "tjôtar".

Hemma igen med en mycket trött bayersk viltspårhund och nya övningar, samtidigt som de gamla maler på.

En bra förmiddag hos hos Joakim & Linda på http://www.jakthundsdressyr.se/

Paws at rest

2015-04-11 Delling tränar viltspår på hemmaplan, går som en gud

Trägen vinner, så husse, som inte trodde att Dellings värmländska ointresse för spårning berodde på överträning, lade ett nytt spår hemma i Uddevalla. Åter över öppen vall i träda och in i en luftig granskog. Bra prognos med fuktigt dis över natten och mulet under förmiddagen-seneftermiddagen. Viltrikt, med rådjursväxlar, rävlöpor och grävlingbök. Samt två älgar som klampade omkring i området.
Naturligtvis strålade solen hela förmiddagen och under spårningen. Delling fick starta efter lunch eftersom husse först fick spåra med två fovvar. När det var Ds tur så var det gassande sol, 19°C i skuggan och spåret hade legat ca 20 timmar. Med tanke på hur det hade gått i Värmland så hade husse sina tvivel.

Det tog ett bra tag för D att hitta spåret, sedan gick han som en enmansdressin på räls; sakta och spårnoga. Husse hade mycket väl kunnat koppla loss och följa bredvid. Var en helt annan hund, engagerad och analyserande.
Husse log invärtes vartefter vi jobbade oss fram. Efter ett tag så kom vi upp mot markrågången och nära bostadshusen på grannmarken. En hund gav plötsligt skall och D stannade upp för att kolla vem det var, men husse sa "SPÅRET" och D fortsatte spåra, men tittade då och då bakåt mot den skällande hunden. Husse tittade då också bakåt och såg en människa komma sättandes efter oss med en vilt skällande hund i koppel. Hen och hunden kom in på 30 m bakom oss och skrek "Vad skjuter du på?", varvid husse svarade: "Vi försöker träna viltspår". Hen stod på sig och ropade över hundskallen "Det small, vad skjuter du på, du skjuter väl inte på våran mark?" (Husse hade avslutat de tidigare fovvespåren med hagelskott och bar en hagelbössa på ryggen). Husse suckade, satte D och förklarade igen att vi tränade eftersök och att vi var på rätt sida rågången. Hen muttrade och tog sin hund tillbaka upp mot gården.
Då inträffar det underbara; husse säger "Delling, spåret!" varvid D ställer sig upp och bara fortsätter att spåra. Så där självklat och klockrent snyggt. Aaaahh!
Vi kommer fram till ett brett dike som spåret korsar, D letar längs med närsidan en 20 m efter lukt åt sidan, hoppar över, hittar ingen lukt men går tillbaka på bortsidan dit där spåret gick över, vinklar upp ur diket och markerar snyggt den lillfingernagelstora skinnbiten som husse lagt i löpan.
Den sista biten går spåret i en metkrok. Antagligen luktar hela skogen klöv. Delling släpper spåret och genar spikrakt det sista femtio metrarna fram till klöven. Efter 45 minuters och  1,1 kilometers nosplåga.

Han kan, den där vovven

2015-04-06 Delling firar påsk i Värmland och tränar viltspår

Sent på påskdagens eftermiddag la husse tre släpspår med rådjursklöv och blod, två tänkta för Delling och ett för Woodstock. Spåren fick ligga över natt. Uppehållsväder, frost på natten, tinande rimfrost under Annandagens förmiddag. Sol och svag vind.

Dellings första spår låg helt och hållet öppet på en gräsvall och var tänkt som en övning i att gå rätt bland vinklar, återgångar och bloduppehåll. Över gärdet går flera rådjurs- och rävväxlar.

När vi så gick spåret var Delling inte alls fokuserad. Drällde omkring, käkade rådjursskit och letade sork. Slyngel! Med knixande och lirkande spårade han pö om pö, för att falla tillbaka i koprofagi. Till slut bar spåret bort från rådjurens kombinerade betesplats och avträde och Delling låste på spåret, men ca 5 meter i lä, vilket han aldrig gjort tidigare. Tog aldrig spårkärnan s a s. Men klöven hittade han. Spårlängd ca 750 m, liggtid ca 16 timmar, blodmängd 0,5 dl, spårningstid 18 minuter.

Under dagen fick Delling sedan vila och tramsa med oss andra.

Vid pass kl. 15.00 så gick vi på spår två, som låg i blandskog och i en slutgallrad granskog. "Piece of cake" tänkte husse, blöt och mjuk mossa.
Bra start, men som på förmiddagen i lä om kärnspåret. Missade ett par vinklar för det att han ville käka rådjursskit. Stora problem nere i storskogen, förmodligen pga korsande spår. Mycket stöttning av husse gjorde att D kom fram till klöven. Spårlängd ca 1,2 km, liggtid ca 23 timmar, blodmängd 1 dl. Spårningstid 55 minuter.

Helt klart spände husse för hårt, men D var också helt klart heller inte på humör. Skönt att han inte är en maskin.

2015-04-05 Delling firar påsk i Värmland och tränar lydnadsmoment

Alla vovvarna, lill-husse Axel och husse har firat påsk i södra Värmland till husets katters stora förtrytelse. Delling har ett gott öga till dem, så det fick bli mycket utevistelse för katterna.

På påskaftonen så gick Delling och husse en promenad för att träna fotgående och kommandot sitt/stanna kvar. D är en helt annan hund när han är ensam med husse, väldigt uppmärksam och lyhörd, jämfört med när de två andra vovvarna är med. Sedan kursstarten av dressyrkursen har vi tränat 5-10 minuter om dagen. Under påskpromenaden så körde vi fotgående i 200 m följt av fritt koppelgående i 5-600 m. Varje period med fotgående startades och avslutades med kommandot "sitt". Själva sträckan var ca 8 km så det blev några upprepningar. Godis användes som belöning utan att husse för den skull gödslade med det.
I början var det si och så med åtlydnaden av kommandot sitt, samtidigt som "fot" funkade bra. Vart efter som vi övade så blev det bättre och bättre, framförallt stabiliteten i sittandet. Husse kunde ge slackt koppel och vandra runt D fram och tillbaka utan att D lättade. Vad gäller fotgåendet så är inte D fokuserad på husses ansikte, men går bra i läge och knänära. Resultatet av kommandot "sitt" är inte heller av typen "drop-down" under gång utan husse måste sakta in eller stanna för att det skall funka.

De sista kilometrarna föll D automatiskt in i fotgående utan kommando, vilket hade varit husses målsättning med hela promenaden. Precis så gjorde nestor Kevin på sin tid.

2015-04-03 Delling går skarpt sök och skrämmer nästan livet ur husse

I natt och idag på morgonen har Delling fått gå in vid trafikeftersök på rådjur. Påkört vid ca 23.00 igår kväll på stadsmotorvägen i Uddevalla. Att släppa hund i den aktuella miljön eller dess närhet är inte att tänka på.

Blodsmet på vägen. Nestor Kevin fick börja, drog rakt upp mot ett parti där viltstängslet var nervräkt så att ett "hål" på ca 5-10 m bildats. Brant uppförsbacke à la Bohuslän och tätt, tätt, tätt med brak- och benved hopflätat av kaprifol. Målmedveten spårning ca 150 m upp på en platå där vi fann en tallriksstor "stålega" med väldigt mycket blod med en tjock kaka blodlever. Snygg markering av K, sedan vidare längs åsen i högt tempo, ner för branten igen och vidare i botten av en bäckravin. Så upp på och tvärs över några gräsvallar, genom blöthål. Fortfarande het i linan. Upp genom en bokslänt, upp på nästa berg, runt ett varv, sedan stopp. På hela sträckan, ca 2 km från blodlegan till tapt så fann vi inget mer blod.  Bröt och gick tillbaka till bilen.

Selade på Delling och gjorde omtag. D hittade direkt ett ställe på vägen, ca 40 m från där K tagit an sitt spår, där det fanns massor av bloddroppar, troligen hade nosen och mulen fått sig en rejäl smäll, och djuret stått stilla här ett tag. D spårade så vinkelrätt mot vägen upp till viltstängslet för att vika av längs med och komma fram där K hade gått upp i stängselhålet. Följde sedan samma löpa som K och hittade blodpölen som markerades väldigt snyggt. Fortsatte till där K fick tapt, där D gick rakt fram och sedan i kringelikrokar ytterligare ca 1000 m. Var ett tag väldigt het, hade han varit mogen och om det varit ett sök där omgivningen medgivit det så hade husse släppt. När vi kom fram till en trafikled bröt vi. I säng klockan 03.00.

Kändes inte bra det här med blodpölen, så vi åkte tillbaka och gjorde omtag när det ljusnat. D fick nu försöka först. Tog samma väg som under natten upp till blodlegan, lika het som på natten. Vi hittade mer blodstänk i området runt blodpölen, men sedan blev det inte mer. Snurrade runt i området, fanns färsk rådjursskit, husse ville inte riskera att D tog an friska djur, så vi bröt.

På vägen tillbaka så gick vi längs motorvägen i skydd av kraftiga avbärarräcken. När D skulle lastas in i bilen så var han tvungen att krypa under räcket. Han skrämde då nästan livet ur husse genom att plötsligt backa när husse hjälpte till, varvid han gled ur selen och kom lös i vägrenen. Husse fick nästan panik. Som tur var tyckte D att trafiken var läskig och sprang upp på en bergknalle från vilken husse kunde locka in och koppla upp honom igen. Husse kommer att bära med sig ögonblicksbilderna resten av livet.

Gjorde sedan omtag med K, men inte heller han följde upp nattens spår.

Åkte runt och försökte där D och husse avbrutit på natten, letade fortsatt spår och blod, men allt var kallt och ointressant.

2015-04-01 Delling börjar bli dyr i drift

Delling har utvecklat en förkärlek till att tugga sönder små saker som husse hanterar med fingrarna
- fyra USB-minnen, ett otal kulspetspennor, två inloggningsdosor till internetbanken, deoflaska, två skalknivar, kreditkort norpade ur plånboken (hur han nu bar sig åt) - you name it!

Det är förståeligt att kloklippningstången bara skall ha det, husse kan fördra det, men nu börjar han känna sig lite ansträngd när D i dag tuggade sönder ritpennan till husses digitaliseringsskärm under tiden som husse tog en toapaus. Kostar en del att ersätta, men framförallt så kostar det att stå stilla i jobbet.

Anfall i preventivt syfte

Husses digitaliseringspenna - no more

2015-03-22 Delling behöver lära sig hyfs - börjar på jaktdressyrkurs

Delling behöver som tonårsslyngel fostras, dels som enskild individ, dels inom flocken samt i grupp av hundar utanför den egna flocken. Husse har hört att bayrarna är sena i utvecklingen och kan nog till en del hålla med, tog lång tid innan D visade att husse och han kunde prata med varandra.

Nåväl, iväg på morgonen för träning och inspiration hos Joakim & Linda på jakthundsdressyr.se 
utanför Lidköping. Bra spännvid på raser, ålder och hussar/mattar. Riktigt dritväder ute med bitande kyla i vinden över "slätta", skönt att kunna köra inne i ett stort ridhus.

Delling var exalterad över alla de nya vovvarna, men osäker med svansen mellan benen under långa perioder. Mycket morr och lågmält  knorr, men helt tydligt av osäkerhetsskäl. Väl iväg från de andra vovvarna så visade D fina glimtar av att han förstod att husse och han jobbade ihop. Visade sig också väldigt bayersk i det att han var "lätt" ovillig till att låta sig föras av  J & L i demonstrationssyfte.

Husse tror att det var en bra tajming med Ds mentala mognad att öka kraven nu, känns riktigt bra med den ömsesidiga kemin, slyngeln och han. Gäller för husse att vara steget före nu och ge D chansen att visa sin potential.

2015-03-19 Delling går dödsök på trafikkört rådjur

Vovvarna och husse hade precis hunnit utanför huset på väg på morgonrastningspromenaden när "Farbror Blå" ringde om ett påkört rådjur som låg och sprattlade utanför en förskola. In med alla vovvarna och pryttlar i bilen, snabbt iväg.
Väl framme fanns inget att se, men en av tjejerna i personalen på förskolan såg oss, kom ut och pekade var rådjuret synts till. Husse fann ganska snabbt rådjuret i skogsbrynet, någon hade varit där med kniven.
Ut med Delling, på med spårgrejorna (triggar nu bra vad som är på gång). Långsam och försiktig sökning på asfalten, inga direkta spår, men en massa lukt i luften efter urblödningen. Ringning fram till rådjuret, den sista ringen med en radie på två meter. Till slut fram till geten, försiktigt sniffandes på allt blodet. Inte alls så på som han varit vid en del tidigare dödsök. D var egentligen ganska ointresserad av fyndet, slickade och sniffade förstrött. Husse provade med att hetsa och puffa med rådgetens huvud mot D, men nää, "Den är ju död".
Satte tillbaka D i bilen och lät de båda andra vovvarna en och en göra samma sak och spåra fram. Labben tog det hela via luftdraget, fovven spårade med nosen in till en halvmeter från kadavret. Labben raggade hårt och släpade djuret, fovven högg direkt in i den avskurna strupen och började äta.....

2015-03-08 Delling startar på anlagsprov för viltspårning - och blir godkänd

Så var det äntligen dags, iväg till Väne-Ryr, Skoglundarna, Viltvittringens kennel och mormor Amsi för att starta på anlagsprov för viltspårning. Och för att träffa morsan Babsan, syster Snotra & Vilda samt valpmatte och valphusse.

Husse var på plats tidigt, så D fick starta först i gänget. Husse log lite strävt inombords när vi kom fram till spårstarten, kände igen terrängen från tidigare starter med labben och fovven, och visste att här fanns flera STORA viltväxlar som kunde ställa till det.

Domaren anvisade startplats, D gick fram och hittade spårstarten ganska omgående, visade tydligt med nosen och med manér att "Här är det". Fortsatte i ett lugnt och behagligt tempo genom skogen, fick några korsande störningar av rådjur och i senare delen av spåret katt, men jobbade fint och med tydliga markeringar där han hittade intressanta dofter. Pratbar som vanligt när han jobbar.
Ute på ett blåsigt hygge ökade tempot något, men var fortfarande behagligt. Och så låg den där plötsligt, rådjursklöven.

"Får upp sitt spår direkt, spårar lite försiktigt i granplantering, men i det perfekta tempot. Kraftig vind på hygge, men inget problem. Har två ordentliga störningar men löser både katt och rådjur."

Husse fick tipset att inte sätta sig ner vid stöttning, skapar lätt en känsla av att något är mer fel än vad det i själva verket är. Under spårningen noterade husse att D var lite ovan vid att det gick en okänd person med bakom i spåret, och vars rörelser och klädljud skulle hållas reda på. Likaså var det mycket jämmer från träden när det blåste, lite spooky, måste ju kollas upp. Här finns det grejor att träna vidare på.

Idag fyller Delling nio månader, väger 22 kg och mäter ca 48 cm i mankhöjd.

Delling 9 månader

2015-03-03 Delling tränar viltspår med Speyside's Luke Skywalker

Dellings flockkompis Woodstock behövde trimmas och göras fin. Husse har gjort en deal med Yvonne J som innebär att hon fixar till W mot att husse tar med hennes fovve Luke och tränar viltspår.
Spårlängd: 725 m, släpad rådjursklöv, 1,5 dl nötblod/droppflaska. Liggtid: 21 timmar. Tall och granstamskog blandad med hällmarksskog. Blåbärsris, ljung, grovt gräs, mosshällar, blöthål. Stora höjdskillnader. Tilltagande regn övergående i spöregn och vindstilla vid spårläggningstillfället. Frost med nordlig vind under efternatten. Frisk västlig vind, sol och tinad mark vid spårgången.

Luke startar stensäkert, är snabb men sköter sig i stort bra, löser uppgiften.

Väl avklarat selade husse Delling för att gå samma spår som test på hur det är att gå där annan hund redan gått. Snygg markering av spårstarten, gick fint i löpan fram till en oblodad återgång där det blev rejält med snurr innan D hittade rätt. Gick generellt mer i lovart och närmare det lagda spåret än vad Luke hade gjort och genade inte. Syntes tydligt hur stamskogens skyddande krona gjorde att doftstråket blev bredare jämfört med i den glesa hällskogen där regnet gjorde att doftstråket  blev smalare. Tappar spåret vid en oblodad raksträcka (parallellöpande färskare spår?) men hittar tillbaka och går vidare i löpan.
Husse avslutade med att klappa hårt i handflatorna som skottsimulering och kommendera ”Spår!". Inga problem, full fart med nosen i backen och fram till klöven. Men bära den fick husse göra själv.
Husse är ganska övertygad om att D gick på spårlöpan och inte på Lukes/husses spår då D tog vinklarna där L genade.

Fasiken vet hur det skall gå på anlagsprovet den 8/3.

2015-02-21 Delling övningsspårar vidare

Släpspår rådjursklöv, 0,5 dl blod, 800 m, liggtid 27 timmar. Öppen terräng med gärde i träda 2/3 av spåret, resten skogsmark med hällar. Snöfall under natten, regn under spårningen.

Bra start och spårning men hade svårt med vinklarna. Låg efter ett tag en 5-6 meter i lä om spåret. När vi kom upp mot skogen fick vi en stor älgtjur i lovart som störde. D såg den inte, men sniffade i vinden och ville ditåt. Blev till att träna kommandot "Spår" och jollra lite "Var har du spåret?" D skärpte till sig efter ett tag och spårade sedan vidare, fortfarande i lä om löpan. Inga problem med skottet, som snarare skärpte till honom. Snygg och spårnoga spårning de sista 100 metrarna fram till klöven.

Husse funderar på om D verkligen är mogen för anlagsprov.

2015-02-15 Delling tränar nattgammalt spår

Dags för helgens andra spårträning. Rådjursklöv & blod, liggtid 23 timmar. Öppen mark i träda, spårslut in i skogskanten. Bra start men sedan gick det väl sådär i början, var många korsande har- och rådjursspår. Mycket skit att mumsa i sig "på vägen" Men ju längre han höll på, desto bättre låste han på spåret.
Vad som däremot var riktigt bra var att spårslutet nu även innefattade skott avlossat med hagelvapen. Delling satt hur cool som helst, för att på order ta upp spårningen igen fram till klöven. Bådar gott.

 

2015-02-14 Delling tränar nattspår på parkering

Kort släpspår med rådjursklöv och blodning på asfaltparkering. Liggtid 6 timmar. Många vinklar, mot slutet ut i omgivande vegetation.

Bra början, hittar lätt starten och spår ut. Bra första vinklar men sedan blir det svårt. Spårbenen ligger tätt, förmodligen överlappar vinddragen varandra. Jobbar sig med stöttning fram till där spåret går av parkeringsplatsen, resten var "piece-of-cake".

Kanske lite för avancerad nivå, märker att D har unghundsgriller i huvudet.

2015-02-13 Delling åker med på eftersök av ett rådjur som visar sig vara en älg

NVR-utlarmning på väg hem från jobbet:
"Hej det är XX YY från Polisen, du det är ett rådjur påkört i ditt område, det ligger i diket och flämtar. Tjejen som körde på står kvar och väntar, men det är inte hon som ringt in utan en grabb som stannade för att hjälpa till"
Hem genom fredagsrusningen, ut igen och på plats efter endast 30 min. Alla vovvarna med. I strålkastarljuset ligger halva vägbanan full av tussar av 5-10 cm lång, gråvit ragg. Möts av en tjej som är oskadad fast bilen är skrot, samtidigt som jag ser en stadig älgtjur på ca 2 år ligga i diket och bliga på mig. "Va, sa dom rådjur?" Tjuren är stabil i framkroppen, ligger med rest huvud, men är orörlig baktill, med benen onaturligt vikta bakåt. Klipper med öronen. I bilen skäller Delling ursinnigt och man ser ett par glödande ögon genom rutan. Han har full koll på att det inte handlar om rådjur s a s.......
Jaha, skit också, tog ju bara med haglan då de sa att det gällde rådjur. Tittar en stund på älgen, funderar på om den är kapabel att ställa till det, skall jag åka hem och hämta ett kulvapen? Svårt det där med att pejla status på djuret och vad det är i stånd till att göra. Kunde ju resa och gå undan, men ett vapenbyte hade tagit ytterligare 30-40 min. Inser att bakparten är förlamad på stackaren, bestämmer mig och smyger på för att så avsluta på riktigt nära håll. Frågan är dock om det behövdes, Dellings blickar var helt klart dödande i sig. Heller ingen skotträdsla där, trots närheten.
Avslutade med dubbelraggning, labbe och bayrare. Fovven fick inte vara med, han skall helst inte bry sig om älg.
Men det var skönt att höra LKCs respons och engagemang vid den obligatoriska återrapporteringen: "En älg?, nä fy te rackar'n. En älg!!! Du skojar! Är allt OK?"